Igår var en tung dag.
En dag i sorgens tecken.
En dag då vi fick begrava en alldeles för ung människa.
En människa som är far till mina 2 barn.
En människa som var min stora kärlek i 2 år och en människa som även var min rädsla i 2 sista åren.
Känslorna är dubbla. Jag önskar att allt hade vart annorlunda.
Jag önskar att han skulle bli bättre. Ta sig ur skiten. Jag önskade av hela mitt hjärta att han en vacker dag kunde ha fått träffa sina barn.
Men tyvärr var beroendet för starkt. Tyvärr tog missbruket honom till himlen. 24 år. En snygg kille som gav mig vackra barn.
Jag har inte förstått det ännu. Fastän vi satt i kapellet och vi spelade 2pac -changes. Fastän låten Ken ring-Själen av en vän spelades. Fastän prästen tog farväl av honom. Jag förstod det inte. Han låg i kistan framför oss. Så overkligt.
Jag förstod inte fastän jag såg kistan sänkas i jorden.
Jag förstår inte ännu.
Många tårar och panikkänsla. Detta känns som ett dåligt skämt.
Det kan inte vara sant.
Eric, jag förlåter dig för allt. Jag ber också om ursäkt för alla gånger jag vart elak. Jag hoppas du vet att jag gjorde allt för att skydda våra barn.
Jag hoppas du äntligen får den ro du förtjänar.
Du hade en rastlös själ, en tuff uppväxt. Men du hade många som älskade dig.
Vila i frid.
Sista bilden som togs på Eric 💜