Var på familjerättsmöte idag, dom har påbörjat vårdnadsutredningen (Snart 2 år senare)..
Det var tufft. Att gå tillbaka. Alla frågor, alla minnen. All smärta, all gråt.
All förnedring.
Jag skämdes. Fick ångest. Hur kunde jag utsätta oss för detta?
Hur kunde jag låta mig luras?
Känslan av psykiskt utbrändhet efter samtalet som pågick i 90 minúter.
En röra av allt som hänt, minnen som ploppade upp lite varsamt. Osammanhängande. När hände allt? Jag minns knappt, allt är som ett trassligt garnnystan.
Tårar brännandes bakom mina ögonlock..
Jag kan inte fatta själv allt som hänt de senaste 3 åren. Så mycket har skett. Så många drömmar har krossats, så många hjärtan har krossats och så många lögner har sagts.
Det känns som jag står mitt i mitt förflutna ch alla minnen bara snurrar runt mig. Fort fort. Så fort att jag bara vill lägga mig ner och spy. Spy ut all ångest och all smärta.
Snälla, låt detta bli en smärtfri resa!
Hej jag har mailat dig. Svara så fort du kan!
skriven